Då var mammaledigheten slut och första dagen tillbaka på jobbet är gjord! Det var faktiskt roligare än jag hade trott att vara tillbaka även om jag kände mig lite bortkommen i början. Tänk att man glömmer så mycket på ett år... Hade inte receptionen varit bemannad hade jag inte ens kommit in, eftersom jag totalt har glömt av koden till mitt nyckelkort. Sen trodde jag att jag skulle få lite tid på mig att fräscha upp minnet, men då tjejen jag jobbar med var ledig, var det bara att ta itu med den växande högen med en gång. Men dagarna går fort när man har mycket att göra så jag ska inte klaga. När klockan slog fem hade jag inte ens hunnit sakna Molly, däremot hann jag göra det på tåget hem.
Redan efter första dagen är jag trött på att pendla... Självklart är det något vagnfel och det drar ut på tiden. Jag bara ser hur min timma med Molly krymper och jag är helt uppgiven när jag kliver av tåget. Springer jag hem kanske jag hinner träffa henne i fyrtio minuter innan hon ska sova. Men då får jag syn på en barnvagn. Blir så glad när jag ser att Andreas har bylsat på Molly för att möta mig i kylan! Det kallar jag kärlek! Men det slutar inte där, när vi kommer hem väntar ytterligare en överraskning En god middag och rosor! Vad kan jag säga...min kille är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar