Just nu handlar det mesta här hemma om att skydda vår hund Wilmer från Molly. Så nu kan man säga att situationen är omvänd. När Molly var liten fick vi skydda henne från Wilmers ivriga pussar och nu får vi skydda honom från hennes hårda nypor.
Jag är glad att hon började krypa så sent för nu är det ett väldans jagande. Hon ska vara där han är precis hela tiden och helst på honom. Som tur var är han världens snällaste och han står ut med riktigt mycket. Men hon menar väl och hon tycker om honom så mycket. Hon har redan börjat säga något som låter som vovve och hon skrattar högt varje gång hon får klappa honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar